just like johnny flynn said, 'the breath I've taken and the one I must' to go on'.





Hej på er. Leker med fantastiska små barn dansar på klubb och efterfestar tills morgonsolen skär
in genom gardinerna hånglar myser kysser är fullständig med mitt hjärtas andra hälft och tecknar
lite granna.




sjukis//



VARNING bebissöthetsdöden


I lördags åkte jag och denna putten till göteborg. Strosade på weekday och begav oss sedan
några minuter bort med spårvagnen.



Vi hälsade på min bror och familj<3<3 Åh. Så himla alldeles för sällan jag träffar dem.






Det har till och med blivit tillskott i familjen sedan sist. Inte ens två månader gammal, så sjukt fin
dör hade lipklumpen i halsen x antal gånger.



Här brast det.













KOLLA PÅ NA. Dör känslodöden. 

Finaste syskonbarnen. Stolt.







Vi drack i alla fall kaffe spelade spel lekte kurragömma kollade bolibomba sprang runt
så mycket vi orkade och sådär. Brukar bli så. Äldste dottern ovan är som en kanon
dygnet runt. Utmattande men fantastisk. 




Barnlekar och blomstersaknad.


Så har slutspurten innan studenten börjat. Har nu praktik fram till de tre sista veckorna innan studenten,
känns sinnessjukt. Istället för att pressa bakom skolbänken in i det sista kramas jag med barn tecknar
leker lekar bygger grävmaskiner och får sinnessjukt mycket bekräftelse. På kvällarna springer jag mest
till min pojkvän och lutar huvudet mot hans bröst eller så pluggar jag lite med den ork jag har kvar men
så mycket av det blir det ju inte av. Försöker även söka jobb för jag är ju arbetslös om sisådär elva tolv
veckor. Annars sparar jag idéer och tankar i anteckningsappen försöker teckna så gott det går sparar
pengar så jag kan köpa festivalbiljett en resa till ett älskat land ett objektiv som kommer skapa liv igen
och en gitarr för jag ska helt enkelt lära mig spela gitarr för det vill jag. 


SÄLJES TVÅ PAR SKOR


Mountain-sko, storlek 35. Enda slitningen är i skosnöret och sjukt lite slitning i färgen vid tårna som återgäldas direkt med lite skofärg om man vill va petig. 

Sjukt najs zebraklackar, st 36, köpta i london. Säljes pga används aldrig.
Lite småfläckar här och var men inget man lägger märke till. 
 
Maila bud till myscenario.blogg@hotmail.se. Frakt tillkommer. Skambud
godtas!

BÄSTA BEATRICE ASK

Jag hoppas innerligt att ni inte missat att läsa det här

NÄR JAG VAR LITEN TÄNKTE JAG PÅ DÖDEN.


Det var då min bror hade fått ett eget rum och jag delade våningssängen med tomrummet. Nu fick jag
sova på överslafen. Syskonbråkade inte längre om väsentligheter som vi brukade göra på kvällarna,
slapp ligga underst utan att det knakade över mig. Fick ha ett rum som var bara mitt, fick skapa en
egen liten värld. Men det var så tyst. Så himla himla tyst. Det stora trädet vars grenar slog till på
fönsterrutan när det blåste och det förbaskade mörkret.

Jag liksom grävde i tystnaden. Var tvungen att hitta någonting. Det fanns inga andetag att lyssna till
längre. Bara ens egna tankar spekulationer funderingar. Döden. Vad fan är döden. Det enda jag
egentligen kunde relatera döden till då var när våra katter gick bort. En dag var dem där och den andra
var dem bara borta och sen var det bara så. De fanns inte mer. Men så kan får det ju inte vara liksom.
Någon man har fäst sig vid, man har kramat kelat pratat med, fanns inte längre. Livet låg under jorden
och där kan man ju inte ens andas. 

Jag tänkte på förändringar. Jag var ju så liten och så många andra var så stora. Vissa var skrynkliga,
vissa var svaga, vissa var pigga och vissa vissnade tynade bort. För vem är livet vad, och hur länge
får man leva? Vad händer sen då? 

Jag tänkte så länge på det. Så många kvällar i rad. Jag tänkte så intensivt på svärtan. Jag blundade
och tänkte att om jag håller andan nu så är det som att vara död. Och så kommer det vara för alltid
och jag kommer inte få tänka mer, känna mer, mamma och pappa och mina bröder och släktingar
och vänner dom kommer jag aldrig få krama om igen jag kommer aldrig leka runt få göra mer saker
jag kommer aldrig få vara någonting mer för då är jag borta. Då är det bara svart och jag är något
undangömt under jorden som efter generationer kommer vara bortglömd och sen är det bara så.
Slut bara. Och så är det med alla människor och jag kan ju inte vara den enda människan som
gråter kvällar i rad över det faktumet. 

Jag tyckte så synd om människor. Så synd om människor för att alla måste dö. Jag tänkte på
känslan att inte känna och jag tänkte på att den känslan finns ju inte ens för då är alla känslor borta
och mina andetag finns inte ens i vinden, mot mammas hals, mot pappas bröstkorg. Allt bara
slocknar som lampan på nattuksbordet och on-knappen existerar inte ens. Man är sönder och trasig
och man kan inte förnyas utan man försvinner någonstans och världen producerar bara mer istället
för den försöker fly ifrån svärtan. Jag förbannade världen för det. 

Tre filmer:

Ruby Sparks


The Perks of Being a Wallflower
Darjeeling Limited 
Medan jag dansar sover tätt dricker en massa kaffe pluggar andas den föga sol vi tillåts läser
inte gör nåt vettigt kollar jag också på film ibland. Dessa är de senaste så himla bra allihop.
Vackra kärleksfulla sorgliga Ruby Sparks och The perks of Being a wallflower och skojiga
fina Wes Anderson's-typiska Darjeeling Limited.

mix


Var sjukt partypepp och spexig med Sarah.

Håltimme häng och lek med kisse.


Skickade en mms-puss när jag saknade min bebis.




Var dödspepp på hundradags. Festade med delar av klassen och några andra hemma hos mig 
väntade på en buss åkte och fastnade precis utanför stan fick skjuts stod i kö tills jättesent
men när vi väl kom in var det hetsdans och dödspepp. Sen blev jag mött av min finaste när
morgonluften närmade sig och sov tätt. Så jäkla värd kväll. 

Festade lite mer med mina närmsta hemmafest födelsedags/hejdåfest mysfest etc.
Och jag gör faktiskt andra saker men dokumenterar så dåligt då ju.


I lördags var det så himla bra fest. Var på skojig förfest åkte ett artonminuterståg stod i kö en stund
och peppdansade kollade på näääk och nimo åkte hem efterfest. Sen bästa vägen hem:
Köpte en pizza och andades vårsol. Alltså den känslan. 

Sen har jag hämtat min studentmössa!!! DEN känslan. Blåste i tutan högt som satan på toaletten
och så hoppade vi runt lite granna.

Och sen sa jag hejdå till vintern tog på mig blomklänning kofta och vårjacka och blev nog
förkyld på kuppen men så fick det va. 

En söndagspromenad med pappa.


En söndag för några veckor sedan väcktes jag av ett sms ifrån pappa. "Fantastiskt väder ute idag",
följande med "en promenad på berget kanske?" så några minuter sedan kramade jag tryggaste
famnen hårt hejdå, pappa hämtade upp mig och vi vandrade runt och bara sög in solen på de
ställena den faktiskt värmde. Första gången vill man ju minnas och ta vara på.