501

 
 

en kall aprildag som var då och då är inte något mer.


För tre dagar sedan packade jag in allt materiellt jag vistats omkring under nio månader i ett släp på pappas
bil och åkte trehundratvå kilometer mot Falköping. Slängde av allting snabbt hemma hos mamma och blev
direkt körd till en vän för att inte behöva landa här själv, inte direkt. Och nu är man hemma igen, för en kort
kort tid, och helt plötsligt så ska man smälta någonting som kommer ta lång tid att inse. Jag har längtat efter
att komma hem, hela våren, för jag har projicerat allt inom mig på platsen jag varit - och först i slutet inser man
att det är allt man beskyllt det värsta på, som har varit det viktigaste. Ens fasta plats, ens mark att stå på. Vi
har så många planer, och få avsked var för en lång tid, men Öland är inte min ö längre. Och det är så jävla
sorgligt. 

yo body on my body baby

 

alle.

 

att falla from Emma Therkelson on Vimeo.


yoyoyo

 

snapshots january