the road is home

"..I try to write instead. I rewrite a single paragraph eight times before I realise it is no
better than the first. Time keeps on passing as I am slowly crushed under the weight
of my own expectations while all around me everyone is doing everything and I am
doing nothing."

.






andra september



 
Skriver anteckningar på telefonen dagligen där jag påminner mig själv om att vattna mina växter,
även fast jag aldrig gör det, kollar ångestladdat på dem. Skriver även att jag ska göra något kreativt,
bara något. Sover alldeles för lite, Hanna säger att det beror på feng shuin i mitt rum.

Skriver en ny punkt i mobilen; städa rummet, få bort teven, skruva bort benen på sängen, bygg ett näste.
Aldrig trodde jag att jag skulle klaga på för mycket luft.


 
Allting samlas i högar runt sängen, för jag gör allt härifrån, men allt jag gör är ganska mycket ingenting.
Kollar runt mig, det är tyst, vi går om varandra hela tiden, alla sover när jag är hemma. Rensar garderoben,
pausar allt, har inga pengar till atéljeplats så jag tröstshoppar för samma summa för att inte tänka på det.
Saker är bra, de är inte ultimata, men de är ändå bra. Trots det den konstanta känslan av att någonting fattas,
den konstanta känslan av en förväntan att saker ska kicka igång, utan egen ansträngning. Det funkar ju inte så.

 
Stänger av mobilen, vänder den upp och ner. Letar efter luft.